Återkomsten av en trädgård

En hund är oftast en garanti att livet alltid landar i en lugn och stadig tillvaro med båda fötterna på/i jorden. Så även för mig...

Min trädgård har varit ett sorgebarn under ett års tid. När fötterna inte varit planterade i en djup och näringsrik mylla så kan inte heller energi flöda ut i de gröna fingrarna. Det är där som min Zeb kommer in i bilden, det är han som ser till att jag hittar tillbaks till energi där sådan finns att hämta - i skogen! Här om dagen var en sådan där medveten upplevelse som kräver att denna jord-tjej åter gräver en rejäl grop och stoppar ner sina små söta fötter. Ingela, se till att få in energin igen och då helst till min sorgsamt eftersatta trädgård!

Mitt i skogen finns resterna av ett hus och en trädgård! Som ett varnande exempel på vad som händer utan en mänsklig hand som varsamt tar hand om trädgården. Tittar man lite noggrannare så hittar man både vinbärsbuskar och krusbärsbuskar. Jag är säker på att till våren kommer det att finnas en mängd av små överraskningar som vittnar om någons omsorg. Här finns även resterna av en jordkällare där man med säkerhet har förvarat trädgårdens rikedom!

Lördagens aktiviteter innefattar en påse full med kottar, insamling av Zeb hemdragna pinnsamling och fixat vinterns bästa "häng". När kreativiteten landat går det undan, jag hann till och med en kopp kaffe och lite läsning innan förmiddagen flög vidare! Men jag kommer definitivt tillbaks lite senare i kväll. Här ska trädgården få glamma lite och jag tror till och med att vi ska knäcka årets första glögg med tända ljus och varma filtar.

Lita på att trädgårds-revival!