Är det så? När det enda man vill är att hamstra som värsta bondmora. Jag känner mig aldrig så rik som när frysen är fylld med bär och svamp från skogen, kött från ön och hemmabakade go-kakor. Ja, just det min kompost... min guldgruva!Här ska man ut och plocka av blåbären som jag vet finns på ett hygge. Där är det gott om bär, de är stora som äpplen och det dignar av dem på de flesta blåbärsrisen. Så efter en halvtimma så är spannen full. Plockerskan är skitnöjd och kontemplerar över bärens vidare existens på en sten i skogen. Kanske ska de få bli anti-oxidanter till en åldersnoja, eller så får det helt enkelt bli go-fika till frysen i form av muffins eller nått annat som får tandvattnet att rinna till.
Det är kanske här som jag gör mitt största misstag... att jag redan här förtärt var enda bär innan skörden är bärgad! Man ska inte ropa hej för än man är över bäcken, eller hur är det man säger?
Sagt och gjort med "redanförtärda" bär i en spann gav jag mig hem genom den skog som jag älskar mer än annat. De tre rådjuren, som jag ofta möter, står och häckar i ett skogsbryn ut mot en åker. Zeb drar för sakens skulle en repa mot dem men allt som händer är att de tres gäng tar några kliv och de är borta för vinden och den gamla mannen lommar slok-örat tillbaks till matten.
Bäcken ja... det var just vid bäcken som jag än en gång fick plocka mina surt förvärvade anit-oxidanter. Som sagt hej ropade jag och stöp över bäcken! Här ska inte ett enda bär förgås och plockerskan plockade...
En sommardag är en perfekt dag när man får göra sådana där somriga saker som att åka på auktion, äta lunch på stranden och rensa bär samtidigt som man lyssnar på sommarpratarna. Jag lyssnar på Claes Hultling, läkare och ryggmärgsskadad. Tänkvärt och sommarprat som berör. Han öppnar med att fråga sig om glaset är halvfullt eller halvtomt. Jag har länge funderat över inställningen att hitta något positivt med att ha ett halvtomt glas! Är det som så att om det är halvtomt så finns det plats för mer och varför är "tomt" ett negativt ord? Nog är det så att det är mer min obstinata sida som pockar på uppmärksamhet och ska vara lite märkvärdig. Nog ska glaset vara halvfullt.... jag är ju entreprenör för fanken. Alltid med ljuset i tunneln eller något i pipen. Men ändå... allt är rätt i sin rätta!
Ett duns från köket och jag lyft blicken från solstolen. "Äh, det var väl bara något som föll!" Inget viktigt på jorden kan få mig ur solstolen. Fast det är klart när Adrian ropar att "mamma, kom! Det här måste du bara se!" för tredje gången så lyfter sig mamman med en suck.... mor är rar, men ring till far, är nått som far genom huvudet. Med en suck plocka, pocka, ploppa... här ska inte ett enda bär förgås!
Som djurägare till en hel flock så måste man stå ut med en hel del... att sätta tårna rakt i en spya är vardagsmat ännu hellre att ständigt byta dammsugarpåse för att de på något sätt alltid släpper hela sig själv runt i huset. Men den här dagen ligger det två stycken skyldiga små liv och vägrar att berätta vem det var av dem. Det slutar med att Morris sakta lyfte ett ögonlock och pekar upp mot Adrians rum och menar på att Hampe Hamster kanske har gjort en utflykt. Jo, jag tackar! Jag tror jag får gråa hår, ge mig anti-oxidanter och det nu!
Läs även andra bloggares åsikter om Trädgård, skogen, Livsstil, djur
Haha....... Tack för dagens skratt och mest underhållande inlägg jag läst på länge. Vad du kan formulera dig!!! Ohh... vad underbart det låter med alla blåbär. Måste nog bege mig ut och plocka lite. Har en sån längtan att få bo 'på landet' nära skog och mark. Att bara kunna gå ut direkt i skogen vore en dröm.
SvaraRaderaAttans då att jag missade dig på auktionen. Läste din hälsning när jag kom hem. Vi får heja någon annan gång :-))
Söta de är där dom ligger och snusar så oskyldigt ;-))
Kram
Charlotte